Det finns ju såklart många sätt du kan ta hjälp med din träning. Och det finns många kompetenta personer som kan hjälpa dej. Nedan redogör jag för min bakgrund och inställning så att du kan bedöma om jag kan vara ett bra alternativ.

Relevant i sammanhanget kan också vara att titta på sidan där jag beskriver min träningsfilosofi.

 

Kvalificerad fys-tränarutbildning

Jag är licensierad såväl Tränings-Instruktör som Personlig Tränare via utbildningsföretaget The Academy. Detta borgar för en solid grundkompetens vad gäller fysisk träning och ett vetenskapligt välgrundat angreppssätt.

Lång instruktörserfarenhet

Jag har lång erfarenhet som instruktör/tränare/utbildare.

Min karriär som tränare började 1983 i Ystad BudoClub där jag debuterade som instruktör i ju-jutsu. Efterhand har jag genomgått en rad olika instruktörs- och tränarutbildningar och fungerat som tränare i ett flertal olika budo-arter (jujutsu, aikido och iaido).
Detta är i och för sig mer fokuserat på träning av teknik och koordination snarare än ren fysisk träning av styrka, kondition och uthållighet. Men samtidigt är teknik och koordination en viktig del av all träning, eftersom utan dessa båda komponenter blir träningen ineffektiv och till och med skadlig i vissa fall.

Som komplement till detta har jag även arbetat som instruktör inom det militära och med utbildning på eftergymnasial- och högskolenivå.

Inte bunden till gym

Eftersom jag kör i helt egen regi är jag inte bunden till något specifikt gym eller annan organisation, utan kan utforma träningen helt enligt dina behov utan att behöva tvinga in dig bland hantlar och skivstänger om detta nu inte är din grej.

Detta gör också att jag kan träna dig helt enligt mina kunskaper och erfarenheter på ett sätt som jag tror på utan att behöva kompromissa med någon gym-policy eller liknande. Med detta vill jag inte säga att gym-policies skulle vara dåliga, men min egen motivation och arbetsglädje blir bättre om jag får arbeta enligt mitt eget huvud och min egen övertygelse.

Personliga egenskaper - livserfarenhet

Jag är född 1965. Uppfattas som lugn, strukturerad och planerad. Är i grunden ingen träningsfanatiker utan ser fysträning i första hand som ett medel för att kunna klara av de fysiska aktiviteter jag vill ägna mig åt i livet på ett så bra sätt som möjligt. Därför tror jag att min personlighet kan passa även dej som inte är inbiten träningsmänniska. Du kan känna dej avspänd och trygg även om du inte är van vid träning eller träningsmiljöer.

Och i den andra änden av spektrat har jag tävlat och tagit medaljer på EM-nivå och tjänstgjort vid elitförband inom försvarsmakten (fast det är längesedan), så jag menar att jag också vet vad det innebär att träna hårt och satsa 100%. Detta är en nyttig erfarenhet som kommer väl till pass i de fall jag arbetar med idrottare som har höga ambitioner.

En viktig del i min pedagogik är att jag tycker att det är viktigt att du förstår inte bara vad och hur du ska göra, utan också varför. På så sätt kommer du att lära dig mer både om träning och om hur din kropp fungerar, och därigenom kunna genomföra träningen på ett mera medvetet och effektivt sätt samt också träna bättre på egen hand.

"Du gör det lätt för mej att göra rätt" är en kommentar som jag nyligen fick i samband med en träning. Det är så jag tycker det ska vara, man måste hitta nya utmaningar men de måste introduceras på rätt vis för att det inte ska kännas alltför svårt eller jobbigt. På så vis kan man komma framåt och öka effektiviteten utan att det känns som en evig uppförsbacke.

Fallskärmsjägare

1985 rykte jag in i lumpen, fortsatte med att bli reservofficer och har tjänstgjort som instruktör inom försvarsmakten under flera perioder. Detta har givit två relevanta erfarenheter:

• Dels har jag fått en ordentlig utbildning och erfarenhet av instruktörsrollen, där jag känner att den militära inspirationen ger en ytterligare dimension även om jag måste erkänna att jag till vardags inte är särsklit militärisk. Jag klarar exempelvis inte av den fyrkantighet som fördomen säger är kännetecknande för militär verksamhet.
• Dels gjorde jag militärtjänstgöringen som fallskärmsjägare, vilket inneburit att jag varit med om en hel del fysiska påfrestningar utöver det vanliga som är värdefulla erfarenheter i rollen som fys-instruktör.

Diskbråck

Under perioder har jag haft problem med ryggen, vilket kulminerade 2007 när jag enligt diagnosen var ute i elfte timmen vad gäller att hantera ett diskbråck. I samband med detta fick jag anledning att reflektera över det sjukgymnastiska perspektivet. Således är det i min värld inte bara pannben som gäller vid träning, det gäller framför allt att träna rätt saker på rätt sätt för att träningen skall vara hälsosam och ge den effekt man är ute efter.

Dessutom fick jag känna på kraften i sjukgymnastik, den var helt avgörande för att jag skulle kunna få kontroll över mina ryggsmärtor.

Lennart

Lennart, en elev till mej i iaido representerade inte den genomsnittlige träningsnarkomanen. Han hade drabbats av en stroke och kämpade för att få ordning på sig själv både fysiskt och mentalt. Han var väldigt ambitiös även om han naturligtvis inte kunde hänga med i samma tempo som de andra. Och vissa dagar fungerade det helt enkelt inte av förklarliga orsaker. Men jag tyckte det var viktigt att han fick tid att utvecklas efter sina förutsättningar, och att han skulle få lika mycket av min uppmärksamhet som de andra eleverna.
(Iaido är en budoart, "konsten att hantera det japanska tvåhands-svärdet", se min privata hemsida för mer information.)

Den feedback jag fick från Lennart, att träningen var till stor hjälp i hans rehabilitering, innebar ytterligare en viktig aspekt på tränar-rollen. Det är inte att orka mest och träna intensivast som alltid är själva poängen. Det är inte alla som har det behovet, och just att jag förstod hans motiv för att träna och stöttade honom i den utvecklingen istället för att "peppa" honom på samma sätt som lämpade sig för de yngre utövarna har han flera gånger framhållit som en nyckelfaktor för honom.

Till min glädje blev jag, långt efter ovanstående episod, uppmärksammad på en vetenskaplig studie från Luleå Universitet som konstaterat just att budo-träning är positiv när det gäller rehabilitering av stroke-patienter, läs om denna studie här.

Ridning

När min dotter började med ridning 2007 började jag också. Det är ju rolligare att följa med till stallet om jag förstår ungefär vad det handlar om var den ursprungliga baktanken. Men ganska raskt var jag lika biten som hon. Och ridningen öppnade upp en ny värld av utmaningar:

• Balans på ett rörligt föremål istället för balans på marken,
• balans i sitsen istället för balans på fötterna,
• dynamisk hållning och bålstabilitet
• och så vidare.

En hoper nya tankar kring träning dök upp. Ridning är en utmaning, men också en terapi: Hästen i rörelse är ungefär som en stor, aktiv och levande pilatesboll!

Och samtidigt kom jag till en rad nya insikter om hur viktig fysträningen, framför allt habilitetsdelen av den, är för att nå framgång i en tekniksport. Jag har hittat rörelsemekaniska problem i min kropp som jag inte visste att jag hade, och fått uppleva hur mycket bättre ridningen blir om man lyckas ta tag i dem på rätt sätt.

 

Du kan också läsa lite mer om min bakgrund på min privata hemsida.